30 november 2011

Omtanke i en liten flaska

Ibland är det det där lilla extra som gör en upplevelse trevlig. Två-tre ggr i veckan går jag och tränar på lunchen. Idag var det fokus på ben. Knäböj, utfall med kettlebell, vadpress, tåhävningar, plyometriska enbenshopp, quadspark i dragmaskin och baksida lår mha boll gjorde att jag kände mig rejält utpumpad och nöjd med dagens insats. När jag duschat och bastat kom dagens överraskning. I form av en flaska:
Julen är här!

Höstlikt i himlen, vårlikt i själen

Lämnade cykeln på jobbet igår eftersom jag hade rep med kören och det är så trist att cykla från Hägersten till Bromma vid 21-tiden. Detta gjorde att jag promenerade till jobbet i morse. Det finns vackra morgnar och så finns det vackra morgnar. Det här var en särskilt vacker morgon då solen precis tittade igenom molntäcket när jag promenerade över Västerbron. Jag blir varm i själen när jag ser Stockholm i det ljuset. Eller som Leonard Cohen sjöng: "There´s a crack in everything. That´s how the light gets in".

25 november 2011

Årets mest inspirerande långpass - lätt!

Torsdag morgon - Thankgiving - "Gobble ´til you wobble"-day
Självutlösare på kameran är inte så dumt när man är ensam på bron
Tog tunnelbanan till Brooklyn för ett långpass. Jag började med att springa över Brooklyn bridge. Bara den utsikten, luften, solen, pulsen... Ja, det är fanimej helt sjukt vilken feeling den här stan ger mig. Jag var rädd att förra årets mentala debacel skulle ha förstört något i vår relation men den känslan har kommit på skam hela veckan. Jag har aldrig älskat New York mer än vad jag gör nu. Rundan fortsatte via Battery park och sen längs västra sidan upp till 96e gatan där jag vek in till parken och tog det numera obligatoriska varvet runt reservoaren. 21,1 km i en snittfart på 4:28. Ja, just det. Det blev ett par skor till. Jag inledde veckan med ett nytt par Saucony Mirage, men när skomeckat DSW vid Union square bjöd mig ett par Saucony Kinvara 2 för 50 dollar så kunde jag inte säga nej. Körde långpasset i dessa och jag kan bara säga: K.Ä.R.L.E.K.

22 november 2011

Parkour

Säsongspremiären är avklarad. Jag läste för länge sen en artikel som gjorde gällande att det är bra att blåsa igång kroppen med en snabb 5k efter vila. På det sättet blev det en grym genomkörare. Gick ut på tok för hårt och efter fyra k i 3:45-tempo var det tvärstopp. Ja, jag vet att Central Park är mer kuperat än man kan tro, men detta var en klassisk tvärnit. 4:07 på femman och 3:57 på sista. (EDIT: Sluttid blev 25:13) vilket gav en 61:a plats.
Så jag är nöjd ändå. New York är precis så härligt som man kan föreställa sig. Detta är 26e gången och det blir bara bättre och bättre. Jag och fina frun shoppar och äter. Nu på morgonen blev det ett varv runt reservoaren och sen ett varv runt hela parken. 13,4 k i 4:43-tempo i snitt. Snabbaste på 4:03 och den lång- sammaste på 4:35 (om man tar bort upp- värmningen). Kroppen kändes stark och sugen hela vägen. 2012 kommer bli fantastiskt!

16 november 2011

Needles and pins

Har lämnat blod sen jag var 18. Började med det pga att jag var spruträdd efter en voodooseans inför vår Asienvistelse när jag var fem (läs: många sprutor blev det). Tänkte att det bästa sättet att bota spruträdsla måste vara att ta större nålar. Jag var väldigt pragmatisk på den tiden. Nåväl. Detta var mitt 40:e besök på Stockholms blodcentral och jag belönades med en pin. Haha, jag kan inte sluta skratta. Såhär fin är den:

15 november 2011

Upp på hästen igen

På fredag åker jag till New York med fina frun. Det ska bli härligt att återse stan som gett mig så många fantastiska upplevelser genom åren. Som du kanske läst i ett tidigare inlägg så kommer jag inleda 2012 års säsong med ett lopp. Det är med blandade känslor jag tar mig an detta. New York marathon 2010 var kulmen på en satsning som satte min hälsa på spel (jag har även berört detta lite kort tidigare). Inte min fysiska men däremot min mentala hälsa. Jag hade byggt upp tävlingen som ett så gigantiskt monster att hur jag än hade tagit mig an det så hade det slutat i misär. Jag hade flera sömnlösa nätter innan loppet och sista natten gick det så långt att frun nästan förbjöd mig att springa loppet. Med facit i hand vet jag ärligt talat inte vad som hade varit bäst. När vi kom hem fortsatte sömnproblemen och resulterade så småningom i ett utdraget helvete. Till er som jag släppt så nära in på livet det går vet hur den perioden var. Det var först i mars/april nånstans som kärleken återvände till kroppen och själen. Jag har sedan dess mått bra och förstått många saker. 
Bland annat:
  1. Det är bara ett lopp
  2. Värdet av att sätta upp mål. Gärna specifika, mätbara, motiverande, realistiska och tidsutsatta
  3. Att fokusera på allt positivt som löpningen ger
  4. Att jag ska skriva om detta som en del i min läkning (ett bokmanus finns nånstans i hjärnan)
  5. Att slumpmässiga vänliga gärningar (läs: random acts of kindness) ger väldigt mycket tillbaka till en själv
  6. Att jag måste älska mig själv först innan jag verkligen kan ge av mig själv till andra
  7. Att kärleken övervinner allt

14 november 2011

Träningsvärk i axlar och lever

En tradition jag värdesätter mycket är den när mellan 8 -15 grabbar träffas i antingen Göteborg eller Stockholm. Vi äter god mat, sportar (i år beachvolley), bastar, äter mer god mat, dricker gott och går slutligen ut på nån lokal för mer dricka och discodans. I år var det H som stod för värdskapet vilket alltid borgar för god kvalitet. F hade valt drycker, T hade plockat ihop charkisar och ost, M hade ordnat efterrätt och undertecknad fixade huvudrätt. Det blev plommonspäckad kalkon med potatisgratäng. Tricket med den perfekta potatisgratängen är att aldrig låta potatisen vara i kontakt med nån annan vätska än den som ska vara i formen som åker in i ugnen. Vissa kokar potatisen först i vatten och häller sedan över den i gratängformen. Detta gör att en stor del av stärkelsen hamnar i vattnet. Illa om man vill att gratängen ska bli krämig (läs: inte rinnig). Det var en ganska stukad svart häst som masade sig hem med Malmö aviations eftermiddagsflight. Pizza och TV-spel. Det blev en duktig träningsvärk i axlarna av beachvolleyn. Men så jäkla kul. Lite som denna:

11 november 2011

1381 wtf?

Jag har under några dagar suttit och vridit och vänt på min träningsdagbok.
Hur jag än räknar så blir det inte mer än 1381 km löpning under 2011. Jag kollar runt på andra bloggar och konstaterar att de flesta ligger runt 200 hittills medan Miranda med 49 dagar kvar på året gott och väl kommer nå sitt mål att springa 365 mil i år. Med den i sammanhanget blygsamma träningsmängd i bagaget kan jag inte annat än förundras över att mina resultat blivit så bra som de har blivit. Jag tror emellertid att nyckeln ligger i att jag har låtit min kropp vila 48h mellan alla löppass (med undantag för några återhämtningsjoggar dagen efter vissa långpass). Den alternativa träningen på löpfria dagar har bestått av cykel, styrketräning och nu på senare tid Bikram Yoga. Så om nån är ute efter tips som i alla fall har funkat för mig så är det "VÅGA VILA".




10 november 2011

Säsongsvila - sköööönt

Har sedan i söndags bara kört ett pass. Bikram yoga. Det blir samma idag. I övrigt är det väldigt lugnt på träningsfronten. Det blir mest tv-spel, gott vin, god mat, Dexter säsong 6, bokläsning, jobb.
Fick idag brev från loppet jag ska springa nästa söndag. Jag har bestämt att det blir säsongspremiär för 2012.


Erik,
 
Your bib and tee shirt will be available at New York Road Runners, 9 East 89th Street, on Thursday, November 17, Friday November 18, or Saturday November 19.  To avoid race-day pick up congestion, we recommend that you come to New York Road Runners during the following times to pick up your bib and tee shirt.

Thursday and Friday | 1:00 to 7:00 p.m.
Saturday | 11:30 a.m. to 4:30 p.m.

If you can't pick up your race materials in advance, they will be available on Sunday between 7:00 and 8:00 a.m. sharp at the Bandshell registration tent in Central Park.
 
See you on the 20th!
 
Karen
 
Coordinator, Special Events and Volunteer Services

God's Love We Deliver
166 Avenue of the Americas
New York, NY 10013

Telephone:  212-294-8182
Fax:  212-294-8191
https://www.glwd.org/signature/images/rtd_11.gif

7 november 2011

Monstermysig helg

Troll, löpning, öl, samkväm, stretch, kaffe. Ungefär så gestaltade sig helgen.
Passen blev:
Fredag - snabbdistans 12km
Lördag - morgonjogg 8,6 km och på eftermiddagen supertusingar 15,4 km
Söndag - långpass 24 km
Sammanlagt sex mil med härlig kompis i ännu härligare miljö som härligast säsongsavslutning.

5 november 2011

Två pass avklarade - två kvar.

Gårdagen bjöd på såväl god mat som snabbdistans. Det blev en tur från Frösön via badhusparken och ut mot Minnesgärdet och Torvalla by. 5k snabbdistans i ungefär 4-tempo. Vaderna mår inte bra och jag fick slita ordentligt. Körde lite kryoterapi i Storsjön som avslutning. Kvällen ägnades åt vildsvin och rödvin medelst goda samtal. Jag körde kompressionsstrumpor hela natten och det kändes som att det blev en bra effekt. Vi körde en lätt morgonjogg upp till skidspåret för att reka inför eftermiddagens intervaller på bana vid Hofvallen. Nu har vi precis ätit lunch och jag fortsätter min rehabilitering av vaderna. Eftermiddagen kommer bjuda på espresso, finchoklad och våldsfilm.
Me so happy!


4 november 2011

Fyra pass på tre dagar hägrar. Vaden spökar.

Ska strax åka till Östersund för att hälsa på min gode vän som superlöpare T. Vi delade lägenhet under det sista året i Umeå. Det var en fin tid. Jag förstod då aldrig tjusningen med löpning. T stack ut i ur och skur på sina intervall-, snabbdistans- och långpass. Först tre år senare skulle jag bli riktigt löparbiten och först tio år senare har jag närmat mig hans resultat. Han är dock fortfarande "leaps and bounds" framför mig vilket gör att det kommer bli en fysiskt utmanande helg. Ser otroligt mycket fram emot det.
Enda orosmolnet är att höger vad spökar lite. Jag drog till den när jag skulle kliva av cykeln härom dagen och jag tror att det är kroppen sätt att tala om för mig att två veckors löpvila är på sin plats.

Igår var jag med kören  på inspelning av "Så ska det låta". Väldigt roligt. Tre reflektioner: Snna Nielsen är låång, Peter Settman är otroligt proffsig och slutligen att hon Marika (ena pianisten) är en riktig primadonna.
Håll utkik. Det blir nog första avsnittet i vår.

3 november 2011

Muller, muller!

Fasten your seatbelts. It´s gonna be a bumpy ride!
Hade en emotionellt blandad kväll igår. Jag kom hem glad i hågen och skulle ägna kvällen åt att rigga min nya hemmabioreciever. Satte igång med att klippa upp buntband från mitt förra projekt (läs: fina frun "tvingade" stackars mig att städa upp i sladdhärvan). Efter att ha lösgjort samtliga kablar så var det dags att koppla in. Vi har en ganska snygg men osmart tv-bänk vilket gör att en förutsättning för att få allt på plats på ett bra och kabelbesparande sätt är att ligga halvvägs in i skåpet med pannlampa på sig. Jag har en bestämd känsla av att det ser väldigt roligt ut. Halvvägs in i detta karaktärsprövande projekt så får jag ett meddelande från Runner´s world att jag inte alls vunnit tävlingen Jag som i min enfald trodde att jag hade vunnit eftersom jag hade flest gilla-markeringar på mitt bidrag. Men "ICKE". Blev rätt sur eftersom jag mailat deras webredaktör ett par ggr eftersom det stod tre olika datum för tävlingen på webben och jag tyckte att han då kunde ha upplyst mig om att mitt tävlingsbidrag var ogiltigt. Svor över detta en stund men fortsatte sen med mitt mekande. "Hard work pays off" sägs det ju och efter ca två timmars pillande var det dags att kalibrera systemet. För en tekniksopa som jag är så känns detta moment lite obehagligt. Men Pioneer (och säkert många andra fabrikanter också) har löst detta genom att man får med en mikrofon som placeras där ens huvud är vid tv/film/tv-spelsförströelse och sen sköter recievern resten själv. Galet smidigt. Så nu räknar jag kallt med att störningsjouren ringer på vilken dag som helst.


2 november 2011

Säsongsavslutning Schmäsongsavslutning

Joråsåatte...
Det blev visst ett lopp till. När jag bad Morgan om tips för min och fina fruns semestervecka i New York så blev det helt klart ett fall av "som man frågar får man svar". Så nu är jag anmäld till "Race to deliver"
Detta är ett insamlingslopp för "our daily race to ensure that no person ever has to face the unthinkable combination of illness and hunger". 
I sann amerikansk anda ombeds man samla in pengar. Jag gillar sånt här så jag länkar här till sajten där du också kan ge en donation till sjuka, oförsäkrade stackare. HÄR:

Dear friends,

On November 20th, I will be in Central Park with several thousand good friends of God's Love We Deliver, participating in the 18th Annual Race to Deliver. And it's all for an important cause. My participation will help fund over 4,000 nutritious and high quality meals God's Love We Deliver prepares and delivers every weekday. All of these meals go to people living with HIV/AIDS, cancer, and other life-altering  illnesses people who are simply too sick to shop or cook for themselves and their families.

My goal is to raise $10.00. I'm hoping you would consider making a donation. Anything you can give is most appreciated! Every $100 I raise provides food and nutrition counseling for one client for one week as you can see, your support really means a lot!

Thank you for supporting me and more importantly, God's Love We Deliver and the thousands of clients helped daily by their services.

Best Wishes,

Erik Aschan

 The easiest way to donate is to visit www.racetodeliver.org and search for my name. You may also send a check made payable to God's Love We Deliver to my attention. I will make sure it gets to God's Love We Deliver. Your  donation will help provide meals for our neighbors living with serious illnesses.

1 november 2011

Perspektiv

Nog för att det gjorde ont i söndags. Och för att det gör ont idag också. Men jag är fortfarande en smula chockad över att det faktiskt gick. Var det "mind over body"? Eller tvärtom. Han sa det bra han Edward Norton:  
"I ran. I ran 'til my muscles burned and my veins pumped battery acid. Then I ran some more."

Tack igen till Morgan. Den här gången för citatet.

Darth Vader

Ja, det är lite så det känns. Jag har aldrig nånsin haft sån träningsvärk som jag har idag. Eller, jo förresten. Första gången jag körde Body Pump. fast då hade jag inte inte i vaderna som jag har nu. Körde både långt stretchpass på lunchen och sen finjogg en dryg mil igår kväll med Runday. I natt vaknade jag flera ggr och var tvungen att stretcha ut vaderna. Galet. I morse körde jag både Ice power och sen vitt Tigerbalsam och på med knästrumpor. Säsongsavslutningen sker nu till helgen med fyra pass på tre dagar i Östersund tillsammans med Super-T. Och apropå vader så unnar jag alla att få uppleva detta lilla mästerverk: