Somliga har, sex dar kvar...

Ja jädrar i min låda.

Med sex dagar kvar börjar tävlings-nerverna och maratonbenen att spritta lite mer okontrollerat än vanligt. Jag hade i fredags en sittning med en klok person som gav mig flera goda råd inför loppet och även för dagarna efter. Efter New York förra året så ramlade jag ner i en post-marathon-depression som hette duga. Alla som känner mig kan intyga att det inte var någon rolig tid. Tvärtom. Mitt fokus inför årets prövning är att hitta glädjen i själva löpningen och försöka tänka bort prestationsdelen i det hela. Jag har i korthet gjort följande:

1. Skapat några mantran som jag använder under löpningen. De är (i urval): "Det här är roligt", "Nu är det bara X lätta, härliga km kvar" (vid varje kilometermarkering), "Du är stark", "Det har var ju inte så jobbigt", "Lätta steg" m.m.
2. Belöna mig efter varje avklarat pass: En god måltid, en massage, en stunds tv-spel/film/tv-serie, ställa mig framför spegeln och ge mig själv beröm, stå högst uppe på Hill of tears och Rocky-jubla.
   
3. Klätt mig så snyggt jag nånsin kan när jag springer. Lite svårt ibland (eftersom löparkläder inte alltid är så snygga).
   
4. Omge mig med positiva människor som förstår hur viktig löpningen är i mitt liv (ni vet vilka ni är).
   
5. Deltagit i diskussioner på Funbeat kring ämnen jag brinner för.
6. Läst "Born to run".
   
7. Börjat prenumerera på Running times
8. Sist men inte minst; (del av punkt 4 men förtjänar en egen): Tränat tillsammans med likasinnade och de fantastiska Charlotte, Lisa och Linn (och vikarie-Elisabet) på Runday på måndagkvällar.

Så ungefär.
Om nån av er har fler tips på hur man peppar sig själv utan att
det går överstyr så är jag idel öga.