| Maybe some day... |
14 mars 2012
Stark och snygg(?)
Sen trettonhelgen har jag lagt manken till för att se hur långt det går att ta kroppen på gymet. Eftersom knät varit i frysboxen har jag (förutom nödvändigt-ont-rehab) kört väldigt mycket överkropp. Funktionellt för en löpare? Näe, knappast. Varför gör jag då detta? Jo, svaret är enkelt. Det handlar om en kombination av yttre och inre motivation. I samband med min skada och med förra vinterns mentala lågvattenmärke på behörigt avstånd i backspegeln tyckte min fru att det var en strålande idé att ge mig en manifestation i julklapp. En manifestation av att allt är möjligt om man bestämmer sig för det. Jag valde livet. Jag valde löpningen. Jag valde en aktiv livsstil för att hålla hjärnan i trim. Vad fick jag då? Jo, en fotosession med en känd svensk fotograf. Tack vare detta har jag varit mer träningsmotiverad än nånsin. Mer motiverad att lyfta tyngre och oftare. Äta lite smartare. Resultatet är slående. Har ökat ca 30% i vikter medan jag har minskat 6,3 kilo på vågen. Snart är jag redo.
9 mars 2012
Fina vänner
är bra att ha. A är en sådan. Vi träffades igår, tog ett par öl och lite fine dining (läs: fish & chips). Vi pratade om allt möjligt. Från den nya Marveltarilern till mer existensiella frågor. Det är så oändligt viktigt för mig att ha denna typen av vänner. Att få provtänka utan att bli dömd, att få skratta, att få gråta att få utvecklas, att få stanna upp, att få stå stark när vännen är svag, att få vara svag när vännen kan peppa. Det är vänskap det.
6 mars 2012
Fulspringer lite...
Jag kan inte håll mig längre. I söndags sprang jag tre korta stintar á en kilometer på löpbandet. Kändes medium i knät och uselt i flåset efteråt. Idag sprang jag två ggr en km på bandet. Kändes mycket bättre. Får dubbelkolla hur smart detta är med han som bestämmer. Det går alltså från gud till Joseph, till mig till mitt knä. Skönt att veta...
2 mars 2012
Årets skokollektion
| Den ser snabb ut, eller hur? |
Här finns en beskrivning
Här finns en recension
Born this way
Ett nytt fenomen på Facebook är publiceringen av gamla klassfoton. Södra Ängby skola var bra på många sätt. Vi hade pedagogiska lärare, bra stämning, lagom pendlings-avstånd. Det som loggas på minuskontot är nog samma som på motsvarande högstadieskolor runtom landet. Grupptryck, mobbning, skeva skönhetsideal m.m. Glädjande är att jag fortfarande har kontakt med flera av de gamla klasskamraterna. Några undrar jag dock vad de gör nuförtiden. Bjarne, Malin, Helena, Markus, Emelie är de jag inte har en aning om. Men snygga var vi. Och är fortfarande.
1 mars 2012
Rehabträningen just nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
