Trosa stadslopp - race report

Fjärilar i magen hela dagen. Efter en god middag bestående av Gazpacho, bröd och finost lånade jag min pappas Lifebike och rullade in till byn. Träffade genast Anna och strax därefter Charlotte, Johan och Jonatan. Vi joggade bort till hamnplan. Hela uppvärmningsprogrammet kördes igenom. Kände mig fortsatt nervös men aldrig tvivlande. Min idé var att rulla igång i 3:50-tempo och sen öka om det kändes bra. I startfållan kände jag att jag ville satsa lite mer. Bestämde mig där och då för att testa 3:45. Den traditionella tjurrusningem i starten tog jag med ro. Första km gick ändå på 3:32 (haha). Farten kändes inte galen på nåt sätt men jag valde ändå att slå av för att nå 3:45. Km-tiderna som följde blev 3:46, 3:50, 3:37(!) nerför en del men kontrollerat i rygg på en Studenternas-löpare 3:47, 3:52, 3:54. Här nånstans kom en relativt brant stigning vilket gav 4:00. På krönet tänkte jag att det nu är 900 meter kvar och mest utför. En kille låg framför mig och skar in tvärt i de två näst sista kurvorna (efter att ha sett mig) vilket irriterade mig. På kullerstenen 400m från mål gick jag upp jämsides med honom, tittade på honom och stack. Barnsligt? Ja! Motiverat? Kanske... Jag gillar inte när folk skär in sådär medvetet. Med 100 kvar höll jag på att ångra mig då jag kände syran komma farandes. Tuggade på och hörde min gamle far vråla "Erik". Det fick effekt och jag gjorde sista 900 i 3:29-tempo. 33:30 i bruttotid - Lovely! Höll faktiskt på att få upp Gazpachon målfållan men det ordnade sig. Efter ombyte begav jag mig till Fina fisken och avnjöt en sen supé med mina klubbkompisar. Ett värdigt avslut på en toppenkväll. Charlotte kom trea i damklassen och jag kom 77a overall.

Saker att ta med:
-Det går att få en duktig superkompensation av en lång skadeperiod.
-Det är förbannat roligt att tävla
-After run är också väldigt najs
-Jag är starkare än somliga tror

Sugen!

Skrittande häst på väg till kapplöpningsbanan

Premiär. Senaste loppet var på Åland. 30 oktober. 8 långa månader sen. Jag vaknade inte före klockan ringde i morse. Det är min nya grej. Sova ut inför tävling. Det är som att hjärnan fattar att vila behövs. Likadant i Berlin i höstas. Rullar till Trosa med buss i eftermiddag. Lite pasta. Hänga med Rundaygänget. SPRING! Hur svårt kan det vara? Inte särskilt.

Utan tvivel är man inte riktigt klok

...som Tage Daielsson sa. Ett av mina favoritcitat även om jag inte riktigt håller med. Jag var på en "Frågor & Svar" med en UFC-fighter vid namn Tito Ortiz. Han sa att han alltid är rädd när han går in i ringen. MEN. Han förväxlar dock aldrig rädsla med tvivel. När han sa det så slog det mig; Jag har länge tvivlat på min egen förmåga när jag stått på startlinjen. Efter att ha jobbat med detta på olika sätt så var det först förra säsongen (med start i Göteborg) som jag hade lyckats byta ut tvivlet mot rädsla. Tvivlet försvann när jag till slut insåg att vad jag än skulle utsättas för under loppet så skulle det inte vara lika jobbigt som träningen fram till loppet har varit. Med den insikten i ryggen har jag njutit av loppen på ett helt annat sätt. Testa du också!

Tito, precis innan Chuck Liddell "unleashed the f*****g fury"

Medveten närvaro

Eller Mindfulness som det heter på Basic Swedish. Jag brukar praktisera det när jag är ute och springer. Jag deltog i en tävling förra hösten där jag försökte sätta fingret på fenomenet: "Lämna allt vad gps-klockor, pulsband och mp3-spelare heter hemma. Njut av höstens palett av färger, dofter och känslor under en kravlös, långsam runda. En klok man brukar säga att ”Din löprunda ska vara så långsam och kort att det är roligt dagen efter igen”. Se till att anamma det på denna runda. Stanna upp om du ser nåt vackert. Låt pulsen gå ner och börja sen springa igen och känn hur andhämtningen ökar, lungorna fylls med ny luft och pulsen går upp igen. Våga testa en ny väg du aldrig sprungit förut. Hur ser det ut där? Ser du några nya människor? Kommer det nya tankar och associationer?
Löpning ÄR medveten närvaro. Men ibland måste vi påminna oss själva om det". 

När jag befinner mig i den andra snigelbilkön på 15 timmar försöker jag också träna. Det går väldigt dåligt. Helst när till och med GPS:en tycker att det går för långsamt. 

 

Midsommarträning

Rullskidor, hotellgym, snabbdistans. I den ordningen. Magisk midsommar i västra hamnen Malmö. 3:56-tempo på den 9 kilometrarna. I fas. Gött!

Jag springer längre och längre

Kastellholmen med utsikt mot Katarinaberget

En timme och trettiofem minuter. Klockan ringde 5.30. Jag brukar vanligtvis vakna innan klockan ringer, men euforin efter Sveriges vinst över Frankrike gjorde att jag hade lite svårt att somna. En stor portion Syntha-6 chocolate peanut butter senare var jag all dressed up and ready to go. Turen gick över Ulvsundabron till Pampas, över till Kungsholmen, Kungsholms strand till Stadshuset, via Gustav Adolfs torg till Skeppsholmen och ut på Kastellholmen. Paus för foto. Tillbaka till Skeppsbron, över till Stadsgården, genom Danvikstull och sen genom Hammarbyhamnen bort till Hornstull. En nedvarvningsrunda på Reimersholme så var jag klar. Första halvan gick i 4:24-tempo och andra i 4:30, så ett snitt på 4:27 bekräftar mina känslor att jag är tillbaka på riktigt. Inga känningar i knät. Jag inser att jag låter som en repig skiva, men jag är så genomlycklig över att kunna använda min kropp på det här sättet. Hela livet blir ett disco, som Krunegård skulle ha sagt.

Så var det ju det där med kuperade tretusingar

Runday - Funday! Ja, det är det ju oftast. Eller snarare efteråt. Igår var ett sånt pass som fick mig att fundera vad jag håller på med. Eller nu överdriver jag. Två kuperade tretusingar i 3:50-tempo. Eller egentligen gick den första lite fortare och den andra lite långsammare. Det var tänka tvärtom. Lampan lös dock lite svagt i andra. 1500-ingen runt Karlberg är utslagsgivande. x2 ännu mer. x4 i allra högsta grad.
Hade ingen riktig rygg att gå på. Kände flåset av Alex. Inte fysiskt, men mentalt. Längtade efter kött. Till middag alltså. Två minuters vila fick jag i alla fall mellan tretusingarna. Tack, Charlotte!

Jo, bilden är ett montage. I filmen är det en skrivare de slår ihjäl.

Snabb helg

Snabba skor ger vadvärk

I fredags var det då dags för Djävulsintervallerna. Det var mycket snällare än jag trodde. Jag gick ut i 3:50-tempo och gjorde sista intervallen i 3:30-tempo. Det galna är att det inte var särskilt jobbig. Ja, jag kände syran bulta på sista, men det var helt klart hanterbart. En fin träningsvärk i vaderna blev det också. Detta härleder jag till skovalet:

Fin va? Jag kom på texten själv :)

Lördag: Lugn dag pga myskväll med kollegaorna på fredagen. Synnerligen trevlig 40-årstillställning med superhjälten P som har en beundransvärd inställning till livet och tankar om tid. Har förhandlat till sig tvåtimmarsluncher och att få skriva journaler hemma. Allt för att hinna njuta av hund, träning och familjetid. Bra där!

Hans Landa gillar Apfelstrudel

Söndag: Tänkt pass med Runday regnade inne. Asså de körde i alla fall men jag valde att köra på egen hand. Inomhus. 50 minuters tung styrketräning följt av ett sanslöst svettigt Indoor walking-pass. Alldeles fantastiskt. Firade med tryffelchokladcreme på mazarin. Smackade lika gott som Hans Landa.
Veckan som kommer blir det Runday (ikväll) och långpass på onsdag. Kanske lätt distans på fredag. Men bara kanske.

Att inte jämföra sig med andra

Grattis, Andreas! Du är ett monster.

Diskuterade lite Ironman med Alex i måndags. Jag blev nyfiken och kollade upp hur de bästa triathleterna tar sig an distansen. Jag häpnade när jag läste om världsrekordet som noterades i förra årets Challenge Roth. Håll i dig: Andreas Raelert putsade där (det en vecka gamla) världsrekordet  till 7:41:33. Med simningen på 46:18, cyklingen på 4:11:43 och löpningen på 2:40:52. For the record: Det är alltså 3,86 km simning, 18,025 mil cykling följt av 42195 meter löpning. Jeeeez!

Intervallinspiration

Hjälten Lennart postade intervallpasset "Djävulsstegen". Jag blir sugen. Imorrn.
Det går till enligt följande:

• 1500 meter, i tävlingsfart på milen, jogga en minut
• 1500 meter, sex sekunder snabbare än tävlingsfart på milen, jogg två minuter
• 1500 meter, tolv sekunder snabbare än tävlingsfart på milen, jogga i två minuter
• 1500 meter, femton sekunder snabbare än tävlingsfart på milen

Åttiofemminuterkärlek i 4:40-tempo

Fick jag uppleva i morse. Svärmor skulle upp tidigt och hämta sin hubby på Arlanda. Jag tog en liten tallrik yoghurt, äppelmos och müsli. En stor espresso senare var jag redo. 6,5 km transportlöpning till jobbet. Lämnade av min ryggsäck och satte iväg runt Södermalm. Sextio minuters flyt. 4:40-tempo är verkligen mitt mystempo. En bloggare jag följer talar sig varm för 4:30-tempo. Eller han har iaf döpt sin blogg efter det. Han springer i stort sett alla sina pass bra mycket snabbare än så. Men det kanske är 4:30 som är hans mystempo? Totalt blev det alltså en timme och tjugofem minuter. Det är det längsta jag har sprungit sen mitten av december. Gick det bra? JA. Har jag ont i knät nu? NEJ! Loving every minute!

Galen ådra i pannan. Sportar Rundaylinnet. Najs.

Dubbelpass igen

Måndag är alltid förknippat med Runday för mig. Den kvaliteten som de passen ger är oöverträffad. Framför allt tack vare den kreativitet som Charlotte, Linn, Elisabet och Lisa har i skapandet av dessa kvällar. Igår var ingen skillnad. En kilometer terräng följt av två minuters vila. Fyra tvåhundringar på bana med tvåhundra meter joggvila mellan repetitionerna. Två minuter vila och sen alltihopa igen. Hade lite pingislunga på andra tvåtusingen men annars gick det bra. 3:35 resp 3:31 på tusingarna är ett sanslöst härligt formkvitto med tanke på att de var kuperade. Jag funderar mycket kring hur det kan komma sig att jag kan mata på i detta tempo utan att egentligen ha sprungit på fyra månader??? Nån form av muskelminne/motivation/superduperkompensation?

Tidigare på dagen mötte jag upp min fina vän L och hängde på henne för att köra Indoor walking. Var lite småskeptisk innan men i praktiken var det ett spinningpass på Crosstrainer. Riktigt kul faktiskt. Try it!

Kvällen då... Ja, vad ska man säga. Rädslan för att förlora var nog större än viljan att vinna.

Jag som till och med sportade min 14e julioutfit...

Dubbelpass i solgass

På Oknö skiner solen nästan jämnt. Jag var så sugen att testa mina nya rullskidor. Som ett barn på julafton vaknade jag tidigt. Vid 8 klev Bambi upp på skidorna och körde enbart stakning för att inte riskera några fall. I den enda uppförsbacken på sträckan blev jag lite övermodig och började dubbelstaka med frånskjut. Bad idea... Efter några timmars vila (läs: borstning av tak) körde jag ett snabbdistanspass. Planen var att hålla 4-tempo i sex kilometer. Det gick förvånansvärt lätt så jag drog på lite. Runt 3:55 i snitt med en rejäl fartökning sista kilometern. Avslutade m 500 meter i 3:25-tempo. YEEE HAAAW!!! Och ett dopp i Kalmarsund. Eeeeeek!

Examen

Det var sista tillfället för Boot camp igår. Jag har bara varit med fem ggr, men det var ett glatt gäng som alla hade förbättrat sig minst 20% i CrossFit-testet. Imponerande. Mycket imponerande!

Från "Alien hand syndrome" till en ganska tjusig POSE. Hästen travar i stram givakt liksom.

 

Det lyfter

16,5 km i 4:33-tempo. Perfekt.
Bad efteråt. Kallt.

Ja, just det...

Ringde Lidingöloppets kansli. Jag har blivit tilldelad grupp 1c och tänkte kolla möjligheterna att få springa i 1b istället. Detta för att ha större chans till sub 2:15. Eftersom jag har en fäbless för förhandling så var min idé att försöka seeda upp mig utan att springa nåt av seedningsloppen. Det gick bra. Enough said...

Extraknäck

Den fina tränaren Linn sjukade ut sig igår och skickade ett allmänt upprop om hjälptränare till Runday. Jag och Henrik svarade ungefär samtidigt att vi ville och kunde ställa upp som stand-in. Hennes pass var en Intervallstege som vi snabbt döpte till Linn-sanity. För att vara på den säkra sidan valde jag att åka till Karlberg en timme tidigare och sprang 600-500-400-300-200-100 med lika lång vila som intervallen varit. Med uppvärmning, löpskolning och nedvarvning tog det drygt 40 minuter. När kompisarna väl dök upp var det säkert 25 nya ansikten. Min gissning är att kändistränaren drog dessa nyfikna entusiaster. Jag och Henrik tog oss an vår grupp och peppade på varsin sida om banan. En aktivitet som gav mersmak. Tack, Linn, för förtroendet. Krya på dig!

Nedjogg med två hjältinnor.

Vända blad

Så, nu är katten ute ur påsen. Jag sa upp mig i torsdags och jag börjar nytt jobb i augusti. Det som har lockat mig är möjligheten att jobba med de frågor som ligger mig närmast hjärtat. Som du säkert har förstått vid det här laget är det hälsa i alla dess former. Det känns därför naturligt att gå till Falck healthcare som affärsområdeschef för Fysisk behandling (dvs Sjukgymnastik, Naprapati och Kiropraktik). Jag är väldigt glad!

Inte vilken mil som helst

Sista milen på Lidingöloppet. Aborren var lika jobbig som jag minns den. Karins backe var kortare än jag minns den. Tempot var högre än jag minns det. Men målgången? Den var precis lika härlig som jag minns den.

Makalösa Charlotte

Med stelfrusna leder men solsken i blick tog jag, Johan och min syster sig an utmaningen att stå och heja fram vänner, bekanta och totala främlingar genom ett isande kallt Stockholm idag. Redan i täten dök en av mina tränare, Charlotte, upp. hon jagade bl a Lilian Magnusson och en tjej från Umeå. Det var nämligen inte bara Stockholm marathon. Det var SM också. När hon passerat såg jag Staffan, Morgan, Suss, Patrik, Christofer, Janne och typ 15000 andra masochister som trotsade den meteorologiska "Turd sandwich" som kastades i deras riktning. Staffan persade till och med. Massiv respekt till det. Han har nu visat att sub 3 är möjligt även för oss glada amatörer. Tack för det. Jag kommer satsa på det nästa år. I år är det Lidingöloppet och ett roligt New York Marathon som gäller. Jag kan inte vänta...

Spänstiga C sprintar mot SM-guld

TV-inspelning slash öl

Två av mina stora intressen förenades idag på lunchen. BrewDog släppte ännu ett av sina åtråvärda fyrpack. Denna gång heter underverket "IPA is dead" vilket jag gissar är en liten ironisk passning. IPA har väl aldrig varit hetare. Saxat från deras hemsida: "The 2012 incarnation will see a mixed 4 pack of 4 single hop IPAs using HBC - a new American prototype hop, Galaxy - a killer Australian Hop, Challenger - a classic British hop and Moteuka - one of our favourite New Zealand hops." Jag tycker det låter som julafton i munnen.

Efter denna lilla ölodyssé var det dags för Runday. Charlotte blev i veckan uppringd av Tv4. De hade fått nys om att hon inte bara är en framgångsrik löpare, utan även tränar ett gäng glada amatörer på fritiden. Det blev 25 minuters väldigt kylslagen löpskolning i Lill-Jansskogen. Det kommer att sändas imorrn under maratonsändningen på Tv4. Kul!