30 oktober 2011

Åland halvmara - race report

Från hotell Adlon i Mariehamns hamn är det knappt två km till Wiklöf arena. Startade en timme innan halvmaran skulle börja. En ganska så perfekt uppjogg med en liten omväg. Försökte för första gången sköta uppvärmningen exemplariskt. Lite fjärilar i magen när jag märkte att frukosten gjorde sig lite väl påmind under uppjoggen. Med 30 minuter till start började jag med löpskolning. Höga knän, skipping, kickar, och lite blandade småhopp (vet inte vad de heter). Lite stretch och sen tre stegringslopp på ca 80m. Hamnade i lite tidsnöd så jag ställde mig i startfållan ca 30 sek innan start. Hamnade i andra ledet, vilket var toppen då loppet inte hade chiptid.
START!
Två varv på tartanet. Tittade på klockan och blev förskräckt då virtual partnern löpte amok. Först efter ca 600m kom jag på att jag kopplat ur auto-lap och då får VP:n spelet ibland. Jag bytte displaybild till Totaltid/sträcka/varvtid. Då insåg jag att jag låg och trummade i 3:30-tempo. Drog av på tempot men gjorde ändå första km på 3:37. Kändes verkligen korkat och den klassiska adrenalindumpen gjorde inte km nr 2 till nån njutbar upplevelse. 4:07 följt av 4:13 och modet sjönk. 4:13 kunde dock förklaras (ursäktas) med att det var över en bro med brutal sidvind. När jag kom in i lä igen bestämde jag mig för att öka tempot ordentligt och se hur det kändes. Km 4 på 3:47 och pigga ben. Km 5 lång seg uppförsbacke och nere på låga 4 igen. Jag började fundera på om det verkligen skulle vara min dag. Inga riktiga ryggar att gå på men ändå relativt pigg. Jag bestämde mig för att ge allt för att plocka placeringar och under km 6 och 7 (där jag också fick se fina frun för andra gången) lyckades jag komma upp i rygg på två manliga medtävlare och passera dem efter att de hade tagit lite vind en stund. Hade nu de två toppdamerna framför mig. En Ålandstjej och en bit framför henne en  Hässelbytjej. Jag tänkte att jag går förbi Ålandtjejen och  försöker hänga på Hässelbytjejen så gott det går. Hon såg urstark ut. Vi följdes åt fram till vändningen vid 11km som låg på krönet av en lång uppförsbacke. Den kilometern gick ändå på 3:52 så jag insåg att hon höll ett bra tempo om jag skulle ha minsta möjlighet att göra sub 1:23. Jag hade ändå drygt 10 sekunder kvar att plocka vid vändningen. Mer utför än uppför på hemvägen gjorde att de närmaste kilometrarna satte mig blott fyra sekunder från drömgränsen samt att jag lade Hässelbytjejen bakom mig och även plockade tre placeringar.
Det har gått upp ett Liljeholmens. Jag kan klara det!
Med denna insikt i ryggen fick jag lite hybris och satte plötsligt en 4:02 på nästa kilometer. Jag svor högt för mig själv och sa "Nu jävlar, Erik! Du ska inte vara såhär nära och misslyckas. Nu får det bära eller brista! Lägg dig på 3:50 och kör så länge lampan lyser". Det gick bättre än väntat. I sista sega uppförsbacken mot arenan fattade jag att det kommer gå vägen samtidigt som mina vader skrek av smärta och lungorna höll på att brista av andningsfrekvensen. "Du är stark, Erik! Du är stark, Erik!" När jag viker in på arenan (en ganska skarp högersväng) så höll jag formligen på att välta. Jag orkade helt enkelt inte hålla emot när centrifugalkraften ville förflytta min kropp ut på den lövbeströdda gräsmattan. På nåt mirakulöst sätt lyckades jag räta upp mig och sluggade mig de sista 150 metrarna in mot mållinjen.
Han gliiiiider in i mål!
Jag ser klockan slå 1:22:42 men tid och rum upphör att existera när jag korsar mållinjen. Uppfattar att speakern inte har mitt namn men att jag har kommit på elfte plats. Helt sjukt.
Såhär ser utskitet äppelmos ut. Bara så ni vet. 
Lite administrativt fix med att få mitt namn och min klubb på plats, men Oktagonkontroll IF har nu officiellt invaderat Åland. Jag firar kungligt med Viltbuffé ombord på Eckerölinjens färja till Grisslehamn.
Såhär stelt leende får jag av Dexal sportdryck. Don´t try it at home kids!
Det är snart dags att summera 2011 ur El Caballo negros perspektiv. Men det dröjer några veckor. Jag vill passa på att ge ett stort tack till Morgan. Utan dig hade jag aldrig kommit på idén att satsa på sub 1:23. Jag vill också rikta ett "förlåt mig" till Staffan. Men jag skyller på Morgan :) Tack också för all pepp och alla gratulationer på Facebook. Jag älskar er. Var och en av er. På olika sätt. Ni tjejer älskar jag på ett platoniskt plan då her royal majesty the Cat är ohotad etta (tvåa och trea också för den delen). Ni killar älskar jag på ett non-prison-movie-kind-of-way (för att parafrasera nån amerikansk high-schoolfilm som jag glömt namnet på). Till min lagkamrat F: Semper fidelis! Till er alla: Tack som fan!



1:22:44!

PB med 8 minuter. Det är fanimej snabbt! Mer kommer... Nu dusch!

Iiiiiiiiiiiit´s tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiime!

Laddat med hotellfrukost i sällskap med en finsk man som skulle springa sitt 80e maraton. Perspektiv och respekt till frukost. Han hoppades springa 200 innan han skulle lägga av. Fantastiskt.
Nu är det ladd på hotellrummet och sen är det bara att kriga. 9 sekundmeter motvind på hemvägen. Skiter väl jag i... Det är ju bara härligt med lite vind i håret.

28 oktober 2011

Lång lunch färd mot holme

Det blev den obligatoriska lätta femman såhär 42h före loppet. Kroppen känns lite sliten så jag tog det verkligen lugnt (typ 5:30-tempo) och passade sedan på att stretcha igenom kroppen. Jag kan nu med lätthet nudda golvet när jag stretchar baksida lår ståendes. Tack, Bikramyogan (och Saskia) för det!
Pålsundet i höstskrud

Tankar inför årets sista tävling

På söndag är det alltså Åland halvmaraton som gäller. Med krossade PB:n på maran och milen så känns det mesta på topp. Det finns egentligen bara ett (inte helt obetydligt) problem. Jag är inte speciellt laddad.
Förnuftsmässigt kan jag förstå vad som pågår; Hjärnan är mätt på prestationsbaserat välmående. Jag har alltid varit en mer eller mindre tävlingsinriktad person. Fråga mina systrar. Vi spelar exempelvis inte längre Trivial Pursuit. Inte så mycket för att vi blir osams, utan snarare för att jag är en dålig vinnare. Jo. om sanningen ska fram så har det allt som oftast varit så att det är jag som har vunnit, och jag kan liksom inte hålla mig ifrån att köra nån slags mental segerdans. Detta är inte alltid uppskattat. Eller det är den främsta anledningen till att vi inte spelar längre (i kombination med att systrarna inte är helt begeistrade över att förlora).
Det finns ett ganska roligt videoklipp från när jag firade Thansgiving med min storasyster i USA. Vi har spelat TP under ett par timmar och när jag som sista fråga får var George Bush d.ä. bad sina väljare läsa i samband med Iran-contrasaffären och svarar rätt så är min systers reaktion helt obetalbar medan jag gör mitt bästa för att tona ner min eufori. Det går sådär. Needless to say blev det lite sordin på stämningen efter det...
Nåväl, min tävlingsskalle har gagnat mig många gånger också. Tydligast är det ju i löparresultaten. Men tydligast för mig är det när jag lyckas motivera mig själv att följa mina tränings- och matprogram inför lopp.
Därför känns det lite udda att inte vara taggad trots att jag laddat precis som jag brukar. Men som de säger i Norrland, det är ingen ko på isen ännu. Det är ju trots allt två dygn kvar. Om allt annat misslyckas så får jag se till att ta hjälp av världens främsta (självutnämnda) motivationsexpert: (STARTAR 3:20 IN I KLIPPET)

26 oktober 2011

När benen går som trumpinnar

I morse var det dags att få kroppen att fatta att det är tävling på söndag. Jag gör det alltid på samma sätt. Sex stycken fyrhundringar med 400m joggvila mellan seten. Eftersom jag normalt gör dessa på måndagar (om loppet är en lördag) och på tisdagar (om loppet är på en söndag som i detta fall) så tog jag det lite lugnare än jag brukar. Snittade 3:33-tempo och det gick så otroligt lätt. Ingen tendens till syra och bara lite blåsbälg på sista intervallen. Det blir 3:57-tempo på söndag. Bara så ni vet...
Lite som när den här killen lirar Iron Maiden:
 Jag önskar att jag också hade ett smeknamn i stil med "Machine Gun Smith".

25 oktober 2011

Promenerar sällan till jobbet, men när jag gör det...

 ...så undrar jag varför jag inte gör det oftare.



24 oktober 2011

Skoval till helgen?

Åland halvmaraton på söndag. I-landsproblemen duggar tätt. Det senaste är om jag ska satsa på mina Saucony mirage eller Newton MV2.
Viktmässigt: Saucony 290gr Newton: 216gr
Löpkänsla: Saucony - fungerade som en dröm i Berlin. Ingen nämnvärd träningsvärk
Newton - fungerade som en dröm i Hässelby. Magisk träningsvärk i vaderna efteråt
Newton

eller Saucony...



Chokladbak(is)

Det blev en lugn helg. Ett kort gig med kören i fredags. Vi körde "Bort allt vad oro gör", "You´re the inspiration" och ett Abba-medley. Detta skedde i foajén till Grunewaldsalen på konserthuset. Riktigt bra respons av de internationella gästerna. Jag rullade sen vidare till Trosa där min far laddat upp med draja, kött, vin och ost. I den ordningen. På lördagsmorgonen drog vi upp båten och tvättade av botten som var täckt med havstulpaner. Kulskala=medium.  På hemvägen åkte vi förbi en butik i Vagnhärad och jag fick mig en grundlig lektion i sicklingens underbara värld. 1100:- senare så har jag en bit stål och en borste
Detta, mina vänner, kan innebära att jag aldrig behöver valla mina skidor igen. Ever...
På kvällen var vi på en synnerligen trevlig inflyttningsfest på Reimersholme. Det bjöds finsprit och eftersom jag inte hann äta innan så tog den bra. Needless to say var det en lugn dag igår. Rugbyfinal, häng med systerdotter och två kakbak. 1 och 2 På kvällen var det födelsedagsmiddag för finfina storasyster. Den här är till dig!
Fredagsdrajan

21 oktober 2011

Snabbdistans var det här - host host

5 km snabbdistans i 3:53-tempo. Bara sådär. Varken mer eller mindre. Bra klipp i steget trots den dränerande Bikram yogan igår. Fick bli lite arg också.
Mannen på löpbandet bredvid mig (en inte helt okänd körledare och melodifestivalvinnare) hostade och beklagade sig för sin PT hur sjuk han var.
Jag tänker två saker:
1. Vill du gå och träna när du är sjuk är det din sak, men hosta inte åt mitt håll
2. Har inte PT:n nån typ av ansvar att säga nåt i stil med "Du, vi skiter i träningen idag".

Efter jag hade sprungit klart så sa jag ungefär detta till dem. Körledaren bad "så hemskt mycket om ursäkt".
Jag inser självfallet att jag kan uppfattas som en surgubbe med dylika uttalanden, men det struntar jag faktiskt i.
Sen blev det såklart inte bättre av att jag läste den här recensionen i morse.

20 oktober 2011

7 oktober 2012

Står jag och F på startlinjen till Bank of America Chicago marathon. Så är det bara. I år såldes startplatserna slut på 40 dagar. Det känns som att det finns en vettig chans att vi kommer med. Har för säkerhets skull bokat hotell med utsikt över Lake Michigan. Fem minuters promenad från starten. Fint ska det va´. Jag mår bra av att ha tydliga och konkreta mål i livet. Märks det? Men först London och Jubileumsmaran. Fet tävlingskalender nästa år.För övrigt vill jag hylla vår tids mest briljanta komiker. I give you: RICKY GERVAIS!

19 oktober 2011

Tusingar med mersmak och blodsmak

Jag valde löpbandet idag. 1 grads (eller är det procent?) lutning ska tydligen motsvara att springa "på riktigt".
Jag brände av fem tusingar i 3:37-tempo med 400m jogg/gåvila emellan. Det känns verkligen att det var race i söndags. Benen var inte riktigt med, men knoppen var sugen så det blev ett bra pass ändå. Lite såhär:

Chicago marathon 2012?

Idag (Edit: imorrn) öppnar registreringen för Berlin marathon 2012. Efter ett han sovit på saken och konsulterat Rev F så bestämde jag mig för att strunta i att registrera mig/oss. Detta för att Chicago känns mer lockande. Detta är givetvis en chansning då Berlin med all sannolikhet är fullbokat då registreringen för Chicago öppnar (i februari). Jag tänker såhär: Risken att Berlin känns som yesterdays diapers andra gången på två år är liten men inte obetydlig. Det värsta som kan hända är att vi inte kommer med i nåt av loppen och då får ta en lugnare höst alt Lidingöloppet, Amsterdam eller Frankfurt. Det luktar i-landsproblem lång väg mao. Nu intervaller!

18 oktober 2011

Frukost - dagens höjdpunkt

Ja, jag är en riktig frukostälskare. Min kompis T har ätit likadan frukost i jag-vet-inte-hur-länge. Den består av naturell yoghurt och de nötter och frön som finns hemma för tillfället. Jag har sedan två månader gjort detsamma. Oftast blir det mandel, linfrön, solrosfrön och pumpakärnor. Ibland toppar jag med kanel och ibland skivar jag i lite frukt (oftast banan eller äpple). Till detta dricker jag två stora glas vatten och en espresso eller en cappucino. I morse blev det en Macchiato. Mums! Bonus på väg till jobbet då Bredbandsbolaget bjöd på "Second breakfast" som bestod av, smörgås, smoothie och äpple. Me so happy.

17 oktober 2011

Åland - Nu tar jag dig!

Så, jag har nu knepat och knåpat lite inför Ålands halvmara den 30 oktober. Det blir såhär:
Onsdag: Fem tusingar i 3:37-tempo
Fredag: Snabbdistans fem km EDIT: 3:45-tempo (Tack, Staffan!)
Söndag: Långpass (nåja, men 14km iaf ) i 4:10-tempo
Måndag: Vad nu Rundaytjejerna hittar på
Onsdag: Sex fyrhundringar i 3:32-tempo
Fredag: En lätt femma runt Långholmen
Söndag: Raceday - 3:58-tempo så länge lampan lyser.

Riddarfjärdseskapad med seg och sliten vad

Ett 10-kilometerslopp med zero drop gör sitt till för att slagget i vaderna ska stå still. Med god vän och prathastighet blir turen rolig och inte fylld med så mycket svet(t). Kylig dag och moln framför solen, gör att jag hellre har långtajts än gräver fram bastkjolen. All-in-all en prefekt runda, men nu vill jag mest på soffan ligga och med ögonen blunda. Förlåt mig mina nödrim, men varken kroppen eller hjärnan är i topptrim

16 oktober 2011

TRETTISJUOCHFYRTIO!

Hässelbyloppet. Efter fem dagars förkylning kände jag mig onekligen osäker på formen. Jag har hört talas om att man ska kunna vara i bra trim precis efter en sjukdom men jag har en känsla av att denna tes är skapad av samma personer som har kommit på att det betyder tur om det regnar på ens bröllop. 
Efter det sedvanliga minglet och uppvärmningen så kände jag att kroppen var pigg och fräsch. Jag träffade Staffan i startfållan och han var helt inne på samma bana som jag; 3:47-tempo och se hur länge lampan lyser. 
Första  kilometern gick i stort sett precis som planerat; 3:49 och jag drogs inte med i det kalvystra tempot som alltid är i början av lopp (helst här där första km är mycket utförslöp). Jag fick sällskap med Nikola som är med på Runday på måndagkvällarna. Han är alltid snabbare än jag på måndagspassen så jag tänkte att det är en bra rygg att hålla tills han drar ifrån sen. Efter ca fem km kom jag ikapp Staffan som hade dragit ifrån i början. Han sa att det kändes lite tungt och jag hatar att säga det, men det gav mig extra motivation eftersom jag fortfarande kände mig fräsch. Efter dryga sju km stod fina frun, familjen F, Syster yster med sina två finingar, min mor och hennes särbo (eller kulbo kanske). Detta är ett perfekt ställe eftersom det är en lätt uppförsbacke i dryga 700m så det behövs. Häär nånstans tappade jag kontakten med Nikola. Jag uppfattade det som att han släppte (vilket visade sig stämma). Vid Hässelby gård med 2 km kvar kände jag att jag skulle klara sub 38. Stärkt av detta bestämde jag mig för att ge allt sista kilometern. Såg Miranda som gav en sista pepp innan Hässelby IP. Jag stannade klockan på 37:35 (som senare korrigerades till 37:40). Prydligt pers med 1:05.  F persade också med 45:59 (korr till 46 blankt). Träffade Staffan i målfållan som också gjorde sub 38. STORT GRATTIS! Snabb hemfärd, våfflor, bacon, äggröra, kaffe och sen bastu. Nu sitter jag i sängen medan vackra C ligger och sover bredvid mig. Jag tänker: "För 8,5 år sen sprang du två kilometer på 16 minuter. Du hade blodsmak i munnen och tunnelseende. Idag sprang du Hässelbyloppet på 37:40. 15 kilo lättare och tillfreds med livet. Bra jobbat, Erik!" 
Courtesy of syrrans Iphone

15 oktober 2011

Frisk och på gång

Den lätta femman gick över all förväntan. Gjorde en fartökning km 4 (3:52-tempo) och den rullade på som en dröm. Det var som att benen skrek "FORTARE, FORTARE". Det var en fantastisk känsla och Årstaviken har sällan varit vackrare. I ren och skär eufori åkte jag till Vasastans ost och inhandlade Brie de Meaux, en vällagrad Manchego, en Sörmlands ädel samt en Änglunda (de två sistnämnda från Jurss mejeri). Vår härliga kompisar från Landvetter dök upp framåt kvällskvisten och efter den obligatoriska pizzan blev det ostbricka. Herregudihimlen så gott det smakade. 
Idag har vi segat lite på stan och höjdpunkten med det var onekligen att få ge några kronor till Ann Lundberg och André Pops som var ute och samlade pengar för världens barn. En annan höjdare var givetvis freakshowen Hollister i Gallerian. Jag kunde inte sluta le. Jag älskar den här typen av amerikanska kulturyttringar.    

14 oktober 2011

Fredagsfecke

En lååång dag igår. Mitt jobb anordnade ett stort event på Stockholm Waterfront. En härlig lokal med den gigantiska pluspoängen Nespressobryggare i konferensrummen. Needless to say var jag ganska koffeinstinn framåt eftermiddagen. En extra trevlig grej med dagen var att träffa Suss som stod i vår tidnings monter och mätte muskler, fett och vatten med hjälp av en bioimpedansmätare. Jag var ju tvungen att testa. Min gissning innan var 12% Resultatet var 12,1 (fettprocent alltså). Allt flöt på som en dröm under dagen och konferencieren Tilde de Paula var precis så proffsig som vi hade hoppats på. Hon var dessutom väldigt trevlig. En annan person jag bara kände mig tvungen att prata med var Charlotte från SVT:s fantastiska serie "En andra chans". Jag tackade henne för att hon är en sån inspiratör och förebild med sitt mod och självutlämnande approach i serien. 
Jag och kollegorna M och R tog en eftersläckare på Bishop´s arms. Testade Mikkelsen´s och Greengrass IPA. Mungött, som de säger i Ö-vik. Idag är det småfix inför en intensiv helg. Familjen F kommer och det blir Fotografiska muséet och Drottningholm imorrn och sen Hässlebyloppet på söndag. Jodå, jag känner mig frisk igen. Ska köra en lätt femma med en snabb kilometer på lunchen för att testa lite. Och jag kommer med all sannolikhet att nynna på denna favorit som ju är ett mästerverk. Shit så grym hon är!


Utsikt från konferensrum































12 oktober 2011

Fan, fan, fan! Jag skulle varit frisk.

Nåja, så illa är det inte. Jag är visserligen dunderförkyld, men jag känner att Hässelbyloppet inte är prioriterat. Jag har redan klippt mitt PB i år (Kalmarmilen) och Ålands halvmara känns viktigare. Genom att skriva detta ger jag också själen en känga att tänka bort "JAG MÅSTE BLI FRISK"-tankarna. Oh, well!
"Du är en banan"

10 oktober 2011

Snorig och ont i halsen

Så - nu har jag sagt det. Nyodex för halsen och Nasaline för näsan. Haha, höstförkylningsjävel! Mig tar du inte!
Kanske skulle slå en signal till den här killen?


Funtastic weekend med baksmälla


Fredag - Seg dag efter slitsamt Bikramyogapass på torsdagen. Lugn kväll med fina frun, tapas och ostar. 
Lördag - Logistik: Snabbdistanspass, 11 km genom morgontrött Bromma. Fick lite feeling vid Stora Mossens IP och tog två varv runt löparbanan. Passet i sin helhet gick i 4:02-tempo med långsamma kilometertider i uppförsbacken Minneberg och i uppförsbacken Ålstensgatan/förbi Per Albin Hanssonhusen där jag noterade 4:09.
Resten av dagen var ett jädra rännande. Systembolaget, lunch med härliga gänget som skulle springa Tjurruset, skjuts av ovan nämnda kvartett till Storängsbotten, hem, laga mat (Kalkonstek med franska örter, tranbär, portvinssås och quinoasallad), hämta lergubbarna, bastning medelst ölhävning, färdigställande av middag, inmundigande av middag, ostbricka (Fransk bondost, Parmesan, Vacherol, Gruyére, Morbier och St. Agur) samt en hel del vin och sprit. Ohyggligt trevlig kväll och första rotblötan sen jag-vet-inte-när.
Lång helgs färd mot vardag
Needless to say var söndagen väldigt lugn och fin. Åkte till Bromma Blocks på en spontanshopping. Blev ett par byxor och en skjorta från Dobber (härlig retrokänsla på den). Lite klädrensning och fotbollsmatch (BP-Degerfors) innan jag dråsade ner i soffan och såg första avsnittet av Dexter säsong 6.

6 oktober 2011

Fem blev fyra

Snabbdistans i 3:47-tempo. Tanken var 5 km, men jag kände mig sliten och avbröt efter fyra när jag kände syran komma smygandes. Kloka Lisa säger att man inte ska få syra på snabbdistanspassen. Jag lyder. 
Det är nåt viss med att vara på gymet när de öppnar. Det är ett helt annat klientel än de som tränar på lunchen. Större blandning. Fler pensionärer. Gillar!

Kärleksaffär med mina Newton MV2 är fortfarande i smekmånadsfasen. Men mest av allt älskar jag min fru!



5 oktober 2011

Löpstyrketränig med J

En trevlig lunchaktivitet jag och kollegorna J och R brukar ägna oss åt är träning. F.d. Energiverket (numera Sportlife) vid Hornstull har fått äran att stå som värd för dessa 50-minuterspass. Ibland får vi sällskap av Gry Forssell, Petter, Gabriel Fors, Bingo Rimér m.fl. Star qualityn är mao hög. För min del brukar jag förorda att vi kör cirklar om tre övningar med kort eller ingen vila emellan. Kalla mig gärna Drill Sergeant...
Dagens blandade småhopp bestod av Pistol squats, Goblet squats, dragapparat (enbens), Good-mornings, russian twist m viktskiva, tricepspress, enbens deadlift, stångryck samt plankan (dock ingen kölhalning). 
Det påminner mig om en fantastisk sketch från Monty Python där John Cleese under intervjun förvandlas till pirat. Hittar den inte på webben, men om ni minns ni säkert hur rolig den är...
Pistol squats - for the man in you


4 oktober 2011

Nere vid Zinkensdamm, en oktoberdag


Tillsammans med två högstadieklasser attackerade jag tartanet på Zinken. Att springa intervaller på bana är så mycket roligare än att måtta upp på slätan nån annanstans. Idag blev det tre 1600ingar i 3:36-tempo. Gick ut lite hårt i första vilket kom tillbaka surt i den tredje. Men lite Ingo-slugging gjorde susen. Kändes lätt och fint.

Tröskelpass och tjuvar

Well, så var det då dags för Rundaypremiär i Lill-Jansskogen. Efter den sedvanliga intron som blev lite ovanlig (undertecknad fick en applåd och en påse godis) var det dags för passet. Det var fyra stycken tusingar och fyra stycken 500ingar. En minuts vila mellan repsen och tre minuter mellan seten. Tydlig förhållningsorder var att inte känna syra. Det gjorde jag inte heller även om det var lockande att ta rygg på han den snabba typen(vilket jag också gjorde på sista femhundringen). Som synes på diagrammet så var varannan femhundring uppför och varannan nerför. Efter passet upptäckte jag att mitt cykellås var uppklippt och cykellyktan borta. Dom jävlarna måste ha blivit avbrutna på nåt sätt för cykeln stod till all lycka kvar. Nöjd över detta faktum men ändå lite sur över tilltaget cyklade jag hem med min fina påse. 31 km cykling totalt. #kansketunnelbananästagång
Dagens pass. Hann med lite mer uppvärmning innan och nedvarvning efter också.

3 oktober 2011

Jag vann!

Jag deltar ofta i tävlingar där man ska skriva motiveringar för att vinna resor, upplevelser och annat. Jag brukar ofta rimma för att jag tycker det är lite roligt att sitta och knepa och knåpa ihop nåt kul. 23 december med en stor whisky till hands är min bästa rimmardag på hela året. Problemet med mina bidrag är dock ett: 
Jag vinner aldrig. 
När så de fantastiska inspiratörerna i Runday utlyste en tävling så bestämde jag mig helt sonika för att skippa rimmandet. När tävlingen dessutom handlade om tankar associerade till löpning var det inga större problem att bli inspirerad. Jag skrev följande text: 
Mindfulnesslöpning. Lämna allt vad gps-klockor, pulsband och mp3-spelare heter hemma. Njut av höstens palett av färger, dofter och känslor under en kravlös, långsam runda. En klok man brukar säga att ”Din löprunda ska vara så långsam och kort att det är roligt dagen efter igen”. Se till att anamma det på denna runda. Stanna upp om du ser nåt vackert. Låt pulsen gå ner och börja sen springa igen och känn hur andhämtningen ökar, lungorna fylls med ny luft och pulsen går upp igen. Våga testa en ny väg du aldrig sprungit förut. Hur ser det ut där? Ser du några nya människor? Kommer det nya tankar och associationer? Löpning ÄR medveten närvaro. Men ibland måste vi påminna oss själva om det.
Abisko - en magisk höstdag för tre år sedan

2 oktober 2011

Långpanna (nåja) X 2

Gårdagens pass blev en reality check av stora mått. Jag är inte återhämtad efter maran. 12,5 km i 4:05-tempo var en ren och skär plåga. Men vackert var det. Från Andervik till Öbolandet (genom Trosa). Fint ska det va´
Därför blir dagen idag en renodlad återhämtningsdag med en annan typ av långpanna.
Kanelbullens dag borde det vara varje dag...