13 juni 2012

Åttiofemminuterkärlek i 4:40-tempo

Fick jag uppleva i morse. Svärmor skulle upp tidigt och hämta sin hubby på Arlanda. Jag tog en liten tallrik yoghurt, äppelmos och müsli. En stor espresso senare var jag redo. 6,5 km transportlöpning till jobbet. Lämnade av min ryggsäck och satte iväg runt Södermalm. Sextio minuters flyt. 4:40-tempo är verkligen mitt mystempo. En bloggare jag följer talar sig varm för 4:30-tempo. Eller han har iaf döpt sin blogg efter det. Han springer i stort sett alla sina pass bra mycket snabbare än så. Men det kanske är 4:30 som är hans mystempo? Totalt blev det alltså en timme och tjugofem minuter. Det är det längsta jag har sprungit sen mitten av december. Gick det bra? JA. Har jag ont i knät nu? NEJ! Loving every minute!
Galen ådra i pannan. Sportar Rundaylinnet. Najs.


4 kommentarer:

Staffan sa...

4:30-tempo är nog mellan lätt och mellanmjölkstempo (varken hårt eller lätt) numera men det var ett tempo jag tränade rätt mycket i när jag startade bloggen 2009 och nu när jag verkligen är "4:30-Staffan" med en ganska stor del av det bloggläsande löpar-Sverige känns det för inarbetat för att ändra :)

Jag måste säga att jag är imponerad över din "comeback". Strålande tempo på kuperade tusingar häromdagen och nu längre i god fart. Nog för att du tränat alternativt men du har ju ändå pausat rätt länge från det monotona nötande som löpning ändå är!

Jag håller verkligen tummarna för att det fortsätter gå lika bra!!

Erik sa...

Tack Staffan! Det värmer. Ja, det måste vara lite ballt att ha en så löprelaterat smeknamn. Såg att det blir Enhörna. Stort lycka till där. Gällande min fart så är det ett litet mysterium. Jag kan tillräckligt mycket om träningsfysiologi för att veta att du bara blir bra på det du tränar på (specificitetsprincipen). Å andra sidan ser ju hjärnan inte skillnad mellan tänkt och utförd handling. Om du bara visste hur mycket jag har tänkt på löpning de här månaderna...

Staffan sa...

Jag kan tänka mig det :) Jag har bara sprungit Stockholm marathon fyra gånger men i tanken har jag visualiserat den där målgången hundratals om inte tusentals gånger nu och hur klockan står på 2:5x:xx någonting :)

Jag tror inte den mentala träningsformen ska underskattas!

Erik sa...

Nä, verkligen inte. Kolla på Johann Olav Koss -94. Han låg på sjukhus några veckor innan OS och tänkte int på nåt annat än att vinna OS-guld. När han väl stod på startlinjen var det bara en tanke som gick genom huvudet "Undrar hur mycket snabbare än världsrekordet jag kan åka idag". Vi vet ju alla hur det gick...