Trosa stadslopp - race report

Fjärilar i magen hela dagen. Efter en god middag bestående av Gazpacho, bröd och finost lånade jag min pappas Lifebike och rullade in till byn. Träffade genast Anna och strax därefter Charlotte, Johan och Jonatan. Vi joggade bort till hamnplan. Hela uppvärmningsprogrammet kördes igenom. Kände mig fortsatt nervös men aldrig tvivlande. Min idé var att rulla igång i 3:50-tempo och sen öka om det kändes bra. I startfållan kände jag att jag ville satsa lite mer. Bestämde mig där och då för att testa 3:45. Den traditionella tjurrusningem i starten tog jag med ro. Första km gick ändå på 3:32 (haha). Farten kändes inte galen på nåt sätt men jag valde ändå att slå av för att nå 3:45. Km-tiderna som följde blev 3:46, 3:50, 3:37(!) nerför en del men kontrollerat i rygg på en Studenternas-löpare 3:47, 3:52, 3:54. Här nånstans kom en relativt brant stigning vilket gav 4:00. På krönet tänkte jag att det nu är 900 meter kvar och mest utför. En kille låg framför mig och skar in tvärt i de två näst sista kurvorna (efter att ha sett mig) vilket irriterade mig. På kullerstenen 400m från mål gick jag upp jämsides med honom, tittade på honom och stack. Barnsligt? Ja! Motiverat? Kanske... Jag gillar inte när folk skär in sådär medvetet. Med 100 kvar höll jag på att ångra mig då jag kände syran komma farandes. Tuggade på och hörde min gamle far vråla "Erik". Det fick effekt och jag gjorde sista 900 i 3:29-tempo. 33:30 i bruttotid - Lovely! Höll faktiskt på att få upp Gazpachon målfållan men det ordnade sig. Efter ombyte begav jag mig till Fina fisken och avnjöt en sen supé med mina klubbkompisar. Ett värdigt avslut på en toppenkväll. Charlotte kom trea i damklassen och jag kom 77a overall.

Saker att ta med:
-Det går att få en duktig superkompensation av en lång skadeperiod.
-Det är förbannat roligt att tävla
-After run är också väldigt najs
-Jag är starkare än somliga tror