29 maj 2012

Min vän Jon

Jag fick ett väldigt oväntat och sorgligt besked igår. En löparkompis finns inte längre. Omständigheterna kring hans bortgång är lika ofattbara som tragiska. Av hänsyn till hans familj vill jag inte elaborera kring detaljerna. Jag kan bara säga att jag träffade Jon senast i november på hans hemmaplan, Hofvallen. Vi körde ett pass supertusingar och han var precis lika snabb som alltid. Jag tror han hade ett PB på milen på 34 nånting. Tider som jag aldrig kommer komma i närheten av.

Jon! Du var en naturlig löpare. Du var en glädjespridare. Du hade ett vackert hjärta. Du kommer finnas med mig nästa gång jag springer. Du kommer finnas med mig för alltid. Hoppas du har det bra där du är!
Jon skrev ett brev till vår löparklubb i vintras:

Hack i häl på en av Sveriges vassaste löpare, Charlotte Karlsson
I våras, närmare bestämt måndagen den 9 maj, begav jag mig till Karlsbergs slott. Jag hade några dagar tidigare läst att det var tre tjejer som skulle starta en ny löpgrupp. De påstod att Monday var lika med Runday, every day is runday tänkte jag när jag joggade dit. Men visst kan väl måndagar vara en bra dag att träffa likasinnade.

Nu har jag ägnat mer än 20 måndagar till att löpa med detta härliga gäng. Men nu på måndag blir det tyvärr min sista gång. Anledningen är enkel, jag ska flytta hem till Jämtland igen.

Den stora anledningen till att jag sökte mig till Runday från första början var för att jag var ny i stan och ville ha en grupp att löpträna tillsammans med, få ett socialt utbyte, bra löptips och inte att förglömma den så viktiga löpskolningen som det annars blir så lite av. Allt detta har jag fått, med råge! Jag kunde aldrig drömma om att det skulle vara så professionellt, så mycket folk och så himla roligt som det har varit med Runday. Att det dessutom är gratis att vara med på måndagarna gör ju inte heller ont.

När jag flyttade ner till Stockholm var jag lite orolig. Orolig att den uppåtgående spiral som jag haft i min löpning de senaste åren skulle stagnera något då jag inte längre skulle ha tillgång till mina löpkamrater och löpgrupper hemma i Östersund. Så här med facit i hand kan jag bara konstatera att min oro var helt obefogad. Jag har slagit pers sju gånger den här säsongen, på allt från 3000m till halvmaran. Att måndagarna har spelat en roll i det råder det absolut inga tvivel om.

Jag vill därför ta tillfället i akt och tacka er, Charlotte, Linn och Lisa (och Elisabeth såklart). Det ni gör är värt så oerhört mycket för så många. Det är inte för inte att det snittar 60-70 pers på era träningar varje måndag.

Jag vill även tacka alla jag lärt känna, alla som jag plågats tillsammans med och alla som jag haft roligt tillsammans med på Runday, ingen nämnd ingen glömd.

För er som ännu inte tagit er iväg till Östermalms IP på måndagskvällarna vill jag bara säga; vad väntar ni på?! Packa väskan, byt om och ta er dit. Ni kommer inte ångra er. Det är träningar som passar alla, och då menar jag alla. Ni kommer få sällskap av nybörjare, vana motionärer och folk som noterar topp tio i Sverige, och alla återkommer. Fördelen är nämligen den att Runday delar upp gruppen, så att det finns en nivå för alla. I slutändan är det dessutom så att det är du som avgör hur mycket du väljer att anstränga dig på passen.

Om jag var orolig för min löputveckling när jag flyttade ner så är det inget mot vad jag är nu när jag flyttar hem igen, hur ska 2012 bli utan Runday?

Slutligen vill jag dela med mig av mina bästa löptips:
  1. Lyssna och ta åt dig av dem som kan. Men framför allt, lyssna på dig själv och vad som funkar för just dig!
  2. Våga vila, det är då träningen ger effekt.
  3. Våga ta ut dig, annars ger inte vilan någon effekt.
  4. Krångla inte till det, löpning handlar om att sätta ena foten framför den andra.
  5. Löpning ska vara roligt, Runday är Funday!

Så tack för mig, ha det så bra. På återseende!
/ Jon

3 kommentarer:

Charlotte sa...

Fint Erik. Han kommer alltid att finnas med i våra hjärtan och alltid finnas med ute i löparspåren.
Sist jag träffade Jon var på Skärholmsloppet den 19 maj. Vi värmde upp tillsammans och han verkade lika glad och härlig som vanligt. Jon sprang bakom mig genom halva loppet men sen drog han iväg (han var i toppform och hade tre dagar tidigare slagit nytt PB på 10km). När vi sprang igenom Skärholmens centrum så fotades vi tillsammans: http://lopningforalla.se/index.php/loparnyheter/1845-charlotte-boostade-i-skarholmsloppet Det är ett av mina sista minnen tillsammans med Jon! Tyvärr blir det inte fler men han kommer som sagt alltid finnas med i tankarna.

Linn sa...

Vackert Erik. Det är med tårar i ögonen jag läser dina fina rader om Jon. Precis som för Charlotte träffade jag Jon på Skärholmsloppet och det var ett kärt återseende av en Jon som var glad och härlig som alltid.
Vi får ta med oss Jon i löparspåren och minnas och hedra honom på det viset.
Kram Linn

Stina sa...

Jättefint skrivet. När Johan och jag var nya på Rundayträningarna var Jon den förste som kom fram och hälsade och presenterade sig. Efter det brukade vi alltid hålla utkik efter Jons namn i resultatlistorna, och det återfanns alltid högt upp. Vi blev väldigt glada när vi träffade honom vid målgången efter Kungsholmen runt för ett par veckor sedan och fick tillfälle att prata en stund om träning, målsättning och resultat.