Stark och snygg(?)

Sen trettonhelgen har jag lagt manken till för att se hur långt det går att ta kroppen på gymet. Eftersom knät varit i frysboxen har jag (förutom nödvändigt-ont-rehab) kört väldigt mycket överkropp. Funktionellt för en löpare? Näe, knappast. Varför gör jag då detta? Jo, svaret är enkelt. Det handlar om en kombination av yttre och inre motivation. I samband med min skada och med förra vinterns mentala lågvattenmärke på behörigt avstånd i backspegeln tyckte min fru att det var en strålande idé att ge mig en manifestation i julklapp. En manifestation av att allt är möjligt om man bestämmer sig för det. Jag valde livet. Jag valde löpningen. Jag valde en aktiv livsstil för att hålla hjärnan i trim. Vad fick jag då? Jo, en fotosession med en känd svensk fotograf. Tack vare detta har jag varit mer träningsmotiverad än nånsin. Mer motiverad att lyfta tyngre och oftare. Äta lite smartare. Resultatet är slående. Har ökat ca 30% i vikter medan jag har minskat 6,3 kilo på vågen. Snart är jag redo.

Maybe some day...