15 september 2011

Löpband - but why?

Joråsåatt... 5 km snabbdistans (+ 2+2km uppvärmning och nedvarvning) stod på schemat. Kom igår kväll på att jag inte laddat GPS-klockan. Glömde bort det och vaknade i morse med samma tanke. Hade givetvis kunnat ta med klockan och laddaren till jobbet och ladda den där, men jag struntade i det och valde att springa på löpband. Det är ju alldeles fantastiskt vilket kort minne man har. Jag gillar verkligen inte att springa på löpband men jag lyckas glömma bort det mellan varje pass. Så efter 5 km snabbdistans i 3:58-tempo så var jag som en urvriden trasa. Av hänsyn till mina medmänniskor på gymet höll jag mig på behörigt avstånd när jag stretchade efteråt.
Passet kändes ändå bra och det är en fantastisk känsla att kunna ligga och trumma på i de här hastigheterna utan att kroppen skriker: S.T.A.N.N.A!!!
Vetskapen att jag gör något som de flesta människor faktiskt inte klarar av är en egokick. Jag kan inte säga det på nåt annat sätt. En annan positiv grej är att vågen för första gången på drygt 9 månader visar <80 kg. Mr. Vain har mao fått sitt också. Väckte mina kollegor innan lunch med denna klassiker. What the hey, det är ju ändå fredag imorrn:

Inga kommentarer: