20 juni 2012

Jag springer längre och längre

Kastellholmen med utsikt mot Katarinaberget
En timme och trettiofem minuter. Klockan ringde 5.30. Jag brukar vanligtvis vakna innan klockan ringer, men euforin efter Sveriges vinst över Frankrike gjorde att jag hade lite svårt att somna. En stor portion Syntha-6 chocolate peanut butter senare var jag all dressed up and ready to go. Turen gick över Ulvsundabron till Pampas, över till Kungsholmen, Kungsholms strand till Stadshuset, via Gustav Adolfs torg till Skeppsholmen och ut på Kastellholmen. Paus för foto. Tillbaka till Skeppsbron, över till Stadsgården, genom Danvikstull och sen genom Hammarbyhamnen bort till Hornstull. En nedvarvningsrunda på Reimersholme så var jag klar. Första halvan gick i 4:24-tempo och andra i 4:30, så ett snitt på 4:27 bekräftar mina känslor att jag är tillbaka på riktigt. Inga känningar i knät. Jag inser att jag låter som en repig skiva, men jag är så genomlycklig över att kunna använda min kropp på det här sättet. Hela livet blir ett disco, som Krunegård skulle ha sagt.

2 kommentarer:

Staffan sa...

Fantastiskt kul, jag gläds med dig!! Ingen dålig morgonrunda heller, vackra omgivningar att springa i!

Erik sa...

Tack, Staffan!
Lycka till i Enhörna