23 februari 2012

Knäspöken och Hjärnkoll

Det kunde ju ha varit värre...
Jubileumsmaran den 14e juli hänger väldigt löst också. Så - då var det sagt.. Jag besökte på rekommendation Hammarby behandlingscenter och deras 2:59-löpare /naprapat Björn. Intellektuellt förstår jag ju precis hur han resonerar. Börja träna löpning så smått i mitten/slutet på mars. Det är då ca 16 veckor kvar till loppet. Eftersom jag då inte sprungit en meter sen januari. Syreupptagningsmässigt kommer jag vara i fas. Det känner jag varje gång jag kör på hårt. Däremot kommer jag rent motorneurologiskt vara rejält eftersatt. Att börja mata långpass då är ju som att be om problem. Jag har därför förlikat mig med mitt öde och ringt till Capio Artro Clinic. De är trots allt bäst på detta. Har läst en hel del spännande idrottsmedicinska artiklar på området senaste tiden och jag är övertygad om att jag kommer tillbaka med ett hämndbegär som heter duga.

2 kommentarer:

Lennart sa...

Det känns tungt nu men det är klart att du kommer tillbaka. Jag vet hur det känns men det finns ett slut på eländet. Tro mig!

Måste du springa Jubileumsmaran i max? Jag förstår att det är roligast, men om du satsar på att genomföra Jubileumsmaran som ett träningspass så är du nog tillbaka i gammal fin form efter sommaren.

Erik sa...

Tack för peppen. Jag vet på ett intellektuellt plan att springa jubileumsmaran är en dålig idé. Magkänslan säger dock nåt helt annat. Vore ju skit att spoliera New York