Jag firade ett år härom dagen. Ett år sen min kropp och själ sade stopp. Ett år sedan två månaders sömnbrist förpassade mig till mörkret. Ett år sedan min vackra, underbara, förstående fru sade stopp. Ett år sen jag fick hjälp att sova, hjälp att vila, hjälp att göra en formatering av hårddisken och en omstart. Det gick bra. Det gick bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Löpningen och träningen i allmänhet är en så viktig del i detta. Den fysikaliska och beteendemässiga terapin en annan. Igår gjorde jag det jag har funderat på i 11,5 månader. Jag ärade dem som äras bör. De som i det korta perspektivet räddade mitt liv. De såg väldigt förvånade ut. Det är tydligen ovanligt att de får positiv kritik. Tänk vad en påse godsaker och lite komplimanger kan göra. Soundtracket till att må bättre kan sammanfattas med de nyanser som finns i detta stycke. Mästerligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar