Berlin i retrospekt

Det var evinnerligt många tankar som for genom huvudet veckorna innan maran. Det fanns tankar på misslyckande men de fick aldrig slå rot. Mentalt kände jag mig mer förberedd och starkare än nånsin. Ett tydligt tecken när oron börjar ta över är att jag sover dåligt. De sista tre nätterna innan maran sov jag relativt bra. Detta gjorde att jag kände mig extra stark och peppad när jag vaknade på morgonen.

Frukosten bestod av grahamspannkakor med chiafrön. Detta toppades med jordgubbssylt, bananer och jordnötssmör. En smörgås med ost och salami samt ett glas granatäpplejuice och lite kaffe. Breakfast for champions helt enkelt. Hojta till om du vill ha receptet.

Jag och F tog tåget till startområdet. Väldigt mäktigt att promenera genom Brandenburger Tor på väg förbi riksdagshuset och Haus der Kulturen der Welt. Vi skiljdes åt eftersom vi skulle lämna in våra grejer på olika ställen och startade i olika grupper. Jag besökte den lilla enrummaren och gjorde mig redo för start.

En sista koll på att GPS-klockan hade ordning på satelliterna och "pang" iväg. Det tog 40 sekunder fram till startlinjen och sen var det lugnt och fint utan trängsel. Jag hittade snabbt mitt tempo och första fem km gick på 22:16 så snittfarten var lite snabbare än tänkt, vilket inte gjorde så mycket. Jag kostade till och med på mig att öka lite nästa fem som gick på 22:06. Här nånstans fick jag sällskap av en glad Göteborgare vid namn Zelko. Han hade gjort klassikern att glömma radera gamla pass på sin Garmin så det gick inte att starta den. Hans mål var att gå i mål på nånstans runt 3:15 så jag drog ner tempot lite och vi umgicks i ca en mil. Riktigt trevligt. Vid 17 km stod Måns och Johanna och sen vid 19 stod min och F:s fruar. En snabb puss och en ömsesidig "Jag är ok"-blick.

Vid 25-26 kom första och (som det skulle visa sig) sista dippen. Benen kändes plötsligt lite tunga. Jag försökte komma fram till om jag druckit dåligt eller vad det kunde vara. Jag tog det säkra före det osäkra och tryckte i mig två geléer. De smakar verkligen UUUUÄÄÄÄÄK men jag ville inte chansa på att det skulle gå över.

I min nervositet av att eventuellt förlora kraft stoppade jag vid Power-Bar-kontrollen vid 30km tajtsen fulla med fler geléer. Det skavde både här och där men hellre safe än sorry.

Här nånstans släppte segheten och jag blev ohyggligt pigg istället. Jag började planera för hur tidigt jag skulle våga mig på en fartökning. Det är inte fegt att vara försiktig, säger Bamse.

Så - först vid 40km-markeringen ökade jag farten. Det fanns oväntat mycket juice kvar i benen och sista kilometern gick således på 4 blankt. 3:07:10 är över mina vildaste förväntningar. Jag var helt euforisk när jag korsade mållinjen. Stolt som bara den och lycklig över att ha vänt blad, börjat ett nytt kapitel och klivit upp på hästen igen i ett och samma lopp! Bytte om ganska raskt, tog en Erdinger Alkoholfrei och gav mig upp på läktaren för att dansa, heja och peppa de tusentals löpare som kom i mål. Det var så härligt att se F komma in med en skön spurt också. Eftermiddagen gick i ölens och Dönerns tecken medan kvällen gick i köttet och vinets på Grill Royal (rekommenderas!). Tillbaka i Stocken igen kan jag bara se tillbaka på helgen med ett stort leende och en ovanligt ståtlig hållning. Jag gjorde det, kära vänner!

JAG GJORDE DET!!!